Lyckodagbok

Mitt liv som spexrevy. Då börjar vi om då. På svenska som efterfrågat. Mer klänningar har efterfrågats. I will give you Elli, soon! Håller på att dö av tristess, känner att jag borde börja aktivera mig idag. Kort skoldag idag och massa läxor som vanligt. Ibland undrar jag hur jag kommer orka men i slutändan vet jag att det kommer lösa sig. För av någon outgrundlig anledning så gör det alltid det. Till det bästa!
Catch up; Skolan är som sagt stressig, på måndag börjar matte C, en kurs jag ska läsa på 8 veckor. Det kommer bli kämpigt men i slutändan är det ändå värt det. Tror jag. Vännerna är underbara som alltid. Jag är inte så selektiv alltid med vänner, jag försöker se något positivt i alla (oftast är jag för naiv för mitt eget bästa) men i slutändan har jag ändå en fantastisk mix av härliga personligheter som inte har ett spår av varandra i sig. Förutom att de alla är otroligt vackra, fina och sociala på alla sätt och vis. Me likey.
Och till sist - det som ALLA frågar mig när de ser mig efter ett tag av o-seende. "Hur går det med kärleken?" Tack det går bra! Jag och mitt ego stortrivs i varandras sällskap och njuter av varje stund tillsammans. Närmare sanningen? Det jag brukar berätta faktiskt. "Jo det finns en. Men han vill inte ha mig". Tack jag har fått höra det gång på gång. Du som är så fin kommer snart hitta någon som ser dig och yada-yada. Till saken hör ju faktiskt att jag redan sett det fina. Men det fina vill inte ha mig. Hur skulle det inte kunna göra ont och hur skulle jag inte kunna gå i hans trapphus när jag ska hälsa på en av mina närmaste vänner utan att fråga mig själv "kommer jag träffa honom idag??" och gå runt med ett fånleende på läpparna och pirr, alldeles full av förväntan?

Men om vi ska se det från den ljusa sidan så har jag inte tid med någon kille nu ändå. Jag har ju skolan, jobbet, vännerna, Smålands (som tagit bort Hips Don't Lie, den ska dit igen SNARAST!) och linedancen. Och när jag får akut gosbehov då går jag till mami och myser. Hon är fin.